Ibland blir jag bra stolt över att vara svensk, det är något med våra viking-gener helt klart. 

Det händer att man glömer bort det med hela "lilla landet lagom" och allt, men svenskar har gjort en hel del! Till exempel så snubblade jag av en slump över ett gamalt svenskt världsrekord idag. 

1972 så balanserade en svensk man på ett ben utan några hjälpmedel i över fem timmar! 

Är inte det ganska fantastiskt?!

Han hade minsann en öppningsfras som inte var att leka med!

Hur ofta ser man inte i tidningen om nya rånarligor som har fräckheten att ge sig på pensionärer? Hur feg kan man vara? Att ge sig på det som varken har mycket eller ett sätt att tjäna mer? Fega jävlar! Nej, Robin Hood ska det va! Han hade minsann stil. Han förstod att om man tvunget måste råna någon varför inte den som förtjänar det och som har så mycket rikedomar att de ändå inte märker någon skillnad?

Han var sannerligen en tjuv med moral.

Emida den barmhärtige 

Om vi bodde på Titan som är en måne till Saturnus, tror jag.. :D Så skulle vi kunna flyga med tygvingar! För atmosfären där är så tjock! Fast vi skulle nog dö av kylan, ca -180 grader, och om vi inte dog av den så skulle vi dö av den giftiga cyaniden som finns i atmosfären ^^ men bortsett från det så tror jag absolut att vi alla bör flytta till Titan! :D

Jag skriver denna text för att tömma mitt brutna hjärta, i en vacker röd färg som representerar både kärlek och blod. I många år har jag vikt min tvätt och mitt liv åt denna underbara männsika. Hans vackra namn är kort som han, M A X. Han har hår som en gyllene Gud, och ögon som poler av alger som sköljts upp på en vacker sommarstrand. Av respekt för hans privatliv har jag valt att inte nämna hans efternamn eller fler detaljer.

För att göra det enklare för att mig att skriva har jag valt att kalla honom Mex - Mitt ex Max.

Det var en härlig vårdag i slutet av maj, mitt hjärta pumpade av kärlek och skrev trubadurer i hans ära. Jag hade precis märkt alla hans kläder så han inte skulle tappa bort dem. Det var då jag såg dem, hennes hår var gult som mördade kycklingar och hennes ögon svarta som skalbaggar. Hon va ful och hon höll min Mex i handen. Mitt hjärta brast som om en atombomb ätit mig inifrån, mina invälvor värkte och min hjärna sprängdes. Vilket förräderi! Jag bad honom förklara, men han tittade bara konstigt på mig. Jag vill inte gå in på detaljer vad som sade, men orden har fortfarande tyngd i mitt krossade hjärta. Jag kommer alltid älska dig, min Mex. Låt oss se förbi det här så vi kan fortsätta vårt liv tillsammans för alltid.

Er förkrossade Emida

Vi träder in i en ny era!

Emida den Perfekte har bestämt sig för att bredda sina vyer! En ny, förbättrad blogg har denna kväll skapats. Här kan folket få ta del av det spännande fenomen som pågår i Emidas psyke! Det kommer bli många uppdateringar och spännande texter som ingen vill missa!

Följ mig nu in på denna spännande resa, så kan jag garantera dig en plats i himlens gatkök!

Din evige Emida!