Jag ser alla människor på stan och hur jag önskar att jag kunde vara en av dem – en lika alldaglig och tråkig människa som lätt försvinner i folkmassan. Men ack och ve nej! Jag är så magiskt vacker att folk inte kan hjälpa att stirra var jag än går. Ofta hör de inte ens vad jag säger för att de är så tagna av min skönhet. Vilken förbannelse!

En gång försökte jag bryta det faktum att jag är så fager att det borde vara olagligt genom att klä mig i trasor – men lyckades bara skapa en ny modetrend. Jag försökte istället att färga mitt hår i alla färger jag kunde hitta men slutet istället som en vacker regnbåge som bara spred ännu mer glädje vart jag än gick! Så vad kunde jag göra? Jo jag rakade av allt mitt hår, men det visade sig att mitt blanka huvud klär lika bra i inget som i en lång silkesliknande hårman.

Det är därför som jag har ett får som min visningsbild - dock också vacker - hindrar den folk från att döma mig för mitt yttre. Fåret representerar mitt inre och vem som jag faktiskt är. Så lyssna folk! Se inte endast mitt vackra anlete se istället vilken vacker själ jag har!!! 

Er älskade Emida

Leeeeeeeeeeeeeee lala laaaaaalaaaaaaaaaa la laaaaalaaaaaaaaa, la laaaaaaaaaaaaaaa laala laalaa lalalaaaaaaa. Laaaaaaaaa lala laaaalaaaaa, laaaaaaaaaa lala laaaalaaaa. Laaala lalala, laaala lalala. Lala lala laalaaa, dudududum, lalalaaaaaaa! 

Försten att gissa rätt får ett finfint pris!

Det har snöat nästan hela dagen, nära på oavbrutet. Variationen har inte varit stor; ibland stora lappvantar som långsamt seglar ner med en magisk tystnad, till virvlande mindre flingor i en plötsligt vindpust. Det är sådana här dagar som mina tankar vandrar och jag finner mig på ett sådant vemodigt humör. Jag vet inte med er men jag får alltid en stark vilja att gå ut så fort det snöar; den enda skillnaden från när jag var liten är att det inte är för att leka utan var för att ta del av detta naturens vackra under. Så precis efter lunch klädde jag mig i alla kläder jag kunde hitta och gick ut som en stor tygboll.

    På nått sätt fann jag mig plötsligt utanför Mexs hus, konstigt att jag inte märkte att det var dit jag var på väg, speciellt med tanke på att det tar lite över en timme för mig att ta mig dit. Jag har inte pratat med honom sedan vi gjorde slut och det tär på mig varje dag. Jag saknar honom, på sådana här dagar mer än någonsin. Jag fann mig själv skrattandes när jag tänkte tillbaka på hur jag mulade honom förra vintern - gud vad arg och förvånad han blev! 

   För attt distrahera mig själv fumlade jag efter något annat att tänka på och hittade en sak gömmt i ett kantigt fack där jag placerar halvintressanta saker mina vänner säger till mig och som jag inte har tid har tänka på vid tidpunkten jag får höra dem. 

   "99 % av en pandas föda består av bambu," 

   Ända tills jag blev hungrig och bestämde mig för att lämna min plats utanför Mexs hus och gå hem för att äta middag tänkte jag på detta. 99 %? Det man måste fråga sig är ju självklart; vad består den sista procenten av? Äter de andra träd? Eller gräs kanske? Eller något med mer protein som skalbaggar eller hamburgare?  Nej jag har ingen aning, men om du kära läsare har så får du gärna kontakta mig och berätta. 

Er förbryllade Emida. 

Vi träder in i en ny era!

Emida den Perfekte har bestämt sig för att bredda sina vyer! En ny, förbättrad blogg har denna kväll skapats. Här kan folket få ta del av det spännande fenomen som pågår i Emidas psyke! Det kommer bli många uppdateringar och spännande texter som ingen vill missa!

Följ mig nu in på denna spännande resa, så kan jag garantera dig en plats i himlens gatkök!

Din evige Emida!